Att lära känna ensamheten

Jag kan inte sluta gråta den här natten. Jag saknar mina vänner. Jag saknar dom så in i helvete. Jag saknar Rebecca och Rebecca, trots att jag träffade dom för bara några dagar sen. Men tanken på att dom inte bor nära längre gör ont. Att vi inte kommer äta goda middagar på kvällarna lika ofta längre. att vi inte kommer luncha så som förut längre. 
 
Jag saknar Josefin fastän jag firade julafton med henne för en vecka sen. Jag saknar att cykla mitt i natten och känna sig fri och bara komma över. Jag saknar att hela tiden ha kontakt och veta allt, när det var sommar och man var ledig från skola och jobb och man träffades jämt och bara somnade hos varandra.
 
Jag saknar Malin fast vi senast sågs igår, jag saknar att hon inte bor lika nära längre och jag saknar att kunna ta dom där spontana nattpromenaderna och utgångarna då vi dansade hela natten. 
 
Jag vet inte varför men tårarna slutar bara inte rinna helt enkelt. Jag känner mig ensam fastän jag vet att jag inte är det. 
 
Jag saknar dom jag förlorat och jag saknar dom som inte bryr sig om mig. 
 
Det här är något som jag känt så länge nu och jag orkar inte hålla det inne längre. Det blir aldrig tid över att jag hinner prata om det, våga säga det. men det är såhär det är. Jag saknar alla så in i helvete och jag vet inte vad jag ska ta mig till. 

Kommentarer
Postat av: josefin

jag saknar dig med min fina bästavän.
jag älskar dig<3

Svar: <3<3<3
Jenny Lundberg

2014-01-02 @ 14:25:00
URL: http://josefinannas.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0